Osteoporos är ett något tillkrånglat namn för det som vi i dagligt tal kallar benskörhet. Anledningen till benskörhet kan i korthet beskrivas som en obalans mellan benets nerbrytning och uppbyggnad vilket leder till att benen i sin tur blir sköra och bryts lätt. I extrema fall kan det leda till benbrott som uppstår utan någon föregående skada, så kallade spontanfrakturer. Det kan också orsaka någonting som kallas kotkompressioner. Det innebär att ryggradens kotor spontant sjunker ihop och kan orsaka smärta och i vissa fall rörelseproblem. Efter att tillräckligt många kotor sjunkit ihop blir den drabbade ofta kutryggig och kortare.
Osteoporos är en sjukdom som i många fall förknippas med åldrande och framförallt med äldre kvinnor. Sjukdomen uppstår efter klimakteriet och beror då på minskad mängd östrogen i kroppen. Det finns även en variant av osteoporos som kan vara medfödd och som visar sig på barn och unga. Denna variant kallas Osteogenesis imperfecta.
I många fall är man inte medveten om att man har benskörhet innan man bryter ett ben eller plötsligt minskar i längd. Läkaren kan då bestämma sig för att göra en så kallad bentäthetsmätning och det är den som visar om benen är försvagade eller inte.
Behandlingen av benskörhet var i många år enbart baserade på kost och motion. Framförallt är näringsämnet D-vitamin viktigt. Kalcium anses än så länge vara viktigt för bentätheten men faktum är att detta ifrågasatts under senare år. Kanske främst på grund
av att benskörhet faktiskt är vanligast i de länder där man dricker mest mjölk och äter mest mjölkprodukter. Forskning pågår ännu och än så länge är de officiella råden att se till att äta en kost innehållande både Kalcium och D-vitamin. Motion är också viktigt för att förebygga benskörhet och då framförallt promenader eller löpning där benen utsätts för lättare stötar vid varje steg. Eftersom promenader eller joggingturer sker utomhus får man dessutom extra D-vitamin från solljuset vilket är positivt i sammanhanget.
Men det är tyvärr så att det inte är alla som är hjälpta av detta och tidigare fanns ingen lösning för den som inte blev bättre av kostomläggning och motion. Läkemedelet Fosamax lanserades strax efter sammanslagningen mellan Schering-Plough och Merck och är en så kallad bifosfat. Bifosfaterna minskar nedbrytningen av skelettet och motverkar på så sätt benskörhet.
Många har blivit bättre av bifosfaterna men, som med alla andra läkemedel, har det visat sig att de har några biverkningar. För att undvika dessa har svenska läkemedelsverket rekommenderat att man ska göra uppehåll i behandlingen efter 3 till 5 år. Nya studier visar dock att det kan vara skadligt då risken för benbrott ökar efter två års uppehåll.
Fler studier kommer nu genomföras för att undersöka hur långa uppehåll som behövs och huruvida studiens resultat går att upprepa.