Antibiotika har revolutionerat modern medicin och räddat miljontals liv. Nu hotas denna framgång av antibiotikaresistens, där bakterier utvecklar motståndskraft mot dessa livsviktiga läkemedel. Detta leder till att infektioner blir svårare att behandla och i värsta fall dödliga. Denna artikel belyser vad antibiotikaresistens är, varför det uppstår, dess konsekvenser och de åtgärder som krävs för att motverka detta växande globala hot.
Antibiotikaresistens, även kallat antimikrobiell resistens (AMR), innebär att bakterier förändras och utvecklar förmågan att stå emot effekten av antibiotika. Antibiotika är läkemedel avsedda att döda bakterier eller hindra deras tillväxt. När bakterier blir resistenta, förlorar antibiotikan sin verkan, vilket gör infektioner svårare eller till och med omöjliga att behandla. Det är viktigt att komma ihåg att det är bakterierna som blir resistenta, inte människor eller djur.
Bakteriers förmåga att anpassa sig är en naturlig del av evolutionen. Men människans omfattande användning av antibiotika har kraftigt accelererat processen. Varje gång antibiotika används, gynnas de bakterier som har egenskaper som gör dem motståndskraftiga. Dessa resistenta bakterier kan sedan föröka sig och sprida sina resistensgener, vilket leder till att antibiotika gradvis förlorar sin effekt. Som det beskrivs i Läkemedelsboken, har resistens utvecklats mot alla kända antibiotika.
Antibiotikaresistenta bakterier sprids lätt i miljöer där människor eller djur vistas tätt, som på sjukhus, förskolor, äldreboenden och djuruppfödningar. Bristande hygien och otillräckliga infektionskontrollåtgärder bidrar till spridningen. Internationella resor och handel ökar också risken för global spridning, vilket påpekas av Krisinformation.se: resistenta bakterier känner inga nationsgränser.
Den främsta orsaken till den ökande antibiotikaresistensen är överanvändning och felaktig användning av antibiotika. Detta sker både inom sjukvården, där antibiotika ibland skrivs ut i onödan för virusinfektioner (där de är verkningslösa), och inom djurhållningen, där antibiotika historiskt använts i tillväxtfrämjande syfte. Som beskrivs på Läkemedelsboken är ansvarsfull antibiotikaanvändning en samhällsfråga.
Heteroresistens komplicerar situationen ytterligare. Det innebär att en bakteriepopulation, som till största delen är känslig för antibiotika, innehåller en liten andel resistenta bakterier. Denna lilla grupp kan överleva antibiotikabehandling och sedan växa till, vilket leder till behandlingsmisslyckanden. Forskning från Uppsala Universitet och Emory University, USA, visar att heteroresistens är vanligare än man tidigare trott och svår att upptäcka med vanliga metoder.
Antibiotikaresistens får allvarliga konsekvenser. För individen kan det innebära längre sjukdomstid, ökad risk för komplikationer och i värsta fall dödsfall. Personer med nedsatt immunförsvar, som cancerpatienter, är särskilt utsatta.
Fungerande antibiotika är avgörande för modern cancervård. Cancerpatienter är extra känsliga för infektioner, både på grund av sjukdomen och behandlingar som operationer och cellgifter. Cancerfonden varnar för att ökad antibiotikaresistens riskerar att göra vissa cancerbehandlingar oanvändbara inom en snar framtid.
Utöver det mänskliga lidandet medför antibiotikaresistens betydande ekonomiska kostnader. Det handlar om ökade vårdkostnader, längre sjukhusvistelser och minskad produktivitet. Enligt Europeiska kommissionen orsakar antimikrobiell resistens över 35 000 dödsfall årligen enbart inom Europa, och de varnar för enorma kostnader om utvecklingen fortsätter.
Särskilt oroande är de multiresistenta bakterierna, ibland kallade “superbakterier”. Dessa har utvecklat resistens mot flera typer av antibiotika, vilket gör infektioner mycket svåra, ibland omöjliga, att behandla. Världshälsoorganisationen (WHO) klassificerar AMR som ett av de tio största globala hoten mot människors hälsa.
Några exempel på multiresistenta bakterier inkluderar:
En studie från krigsdrabbade Ukraina, som Vetenskap & Hälsa rapporterat om, visade på en skrämmande hög nivå av antibiotikaresistens. Detta belyser hur krig och kriser kan förvärra spridningen.
För att bromsa utvecklingen krävs en global ansträngning med åtgärder på alla nivåer – från individens agerande till internationella samarbeten.
Som individ kan du bidra genom att:
Sverige har länge varit ett föregångsland. Vi har en låg antibiotikaanvändning och en nationell strategi som betonar ansvarsfull användning, förebyggande åtgärder och forskning. Folkhälsomyndigheten har en central roll i att övervaka resistensläget.
EU arbetar utifrån ett “One Health”-perspektiv, vilket innebär att man ser sambanden mellan människors, djurs och miljöns hälsa. Antibiotikaresistens kan spridas mellan dessa områden, och därför krävs en helhetssyn. EU har till exempel infört regler för att minska antibiotikaanvändningen inom jordbruket.
Forskning är avgörande. Det behövs forskning för att utveckla nya antibiotika och alternativa sätt att behandla och förebygga infektioner. Det är också viktigt att förbättra diagnostiken. I Sverige bedrivs viktig forskning, bland annat genom Vetenskapsrådets nationella forskningsprogram, och vid universitet som Uppsala universitet och Chalmers. Även SLU bedriver omfattande forskning inom AMR-området.
Antibiotikaresistens är en av vår tids största globala utmaningar. Det handlar om att rädda liv idag och att säkerställa effektiva läkemedel mot infektioner i framtiden. Genom att ta ansvar, investera i forskning och samverka över gränserna kan vi möta detta hot. Att bevara antibiotikas effekt är en uppgift som angår oss alla. Flera olika innovationer krävs för att möta antibiotikaresistens.